onsdag 4 juni 2014

Meningen med livet?

Mitt i vardagsruljangsen kan jag ibland inte låta bli att tänka "Är detta meningen med livet?" Ni vet, man gör saker på rutin. Städar, tvättar, diskar, lagar mat, leker med barnen, planerar vardagen. Man arbetar och tjänar pengar så att man ska kunna ha en bra standard. Fint hus. Snygga kläder. När barnen slocknat ska man uppbringa någon form av energi till att hitta på något intressant och stimulerande. Fast oftast slutar det med att man slötittar på TV, bläddrar bland ointressanta inlägg på Facebook eller läser en tidning. Men är man lycklig?
 
För 100-tals år sedan handlade det mycket om att bygga ett tryggt hem, att varje dag ha mat på bordet, att barnen skulle överleva, att man skulle bunkra för att klara vintern, man arbetade varje dag för överlevnad och trygghet.
 
Idag tar vi allt det för givet. Vi har det per automatik mer eller mindre. Jag tror faktiskt att vi är vilsnare idag. När alla grundbehov är tillfredsställda ska man ju uppfylla sina drömmar. Karriär. Rikedom. Kärlek. Snabb lycka. För snabbt ska det gå. Vi vill ha hus innan 30. Karriär direkt. Två barn när vi har stadgad ekonomi. Och så ska vi ju vara vackra, smala, piffiga, roliga och ha ett spännande jobb. Men inget av det gör ju oss egentligen lyckliga. På riktigt.
 
Och därför står jag och undrar. Vad gör mig lycklig då? Svaren är enkla.
 
Att påta i trädgården. Att umgås med nära och kära. Barnskratt. Läsa en bok. Att vara kreativ. Att följa mina barns utveckling. Gå en promenad i skogen. Se syrenerna blomma. Att träna och känna mig stark. Bada i havet. Grilla. Ljumma sommarkvällar. Kela med djur. Att resa, uppleva saker. Att få en spontankram, träffa en kär vän. Höra en 4-åring filosofera om livet. Skratta. Spela kort. Njuta av en god måltid. De där ögonblicken när livet stannar upp. När man tar in ett intryck som går direkt in i hjärtat.
 
Jag tror att jag ska skriva en lista på måsten. Och hur jag kan minska på dem. En lista på lyckosaker. Och hur jag kan öka på dem. För visst måste det vara meningen med livet? Vad vill man minnas på dödsbädden? Disk & tvätt? Eller intryck från hjärtat?
 




3 kommentarer:

Marie sa...

Vad klokt du skriver!

Cecilia sa...

Helt rätt!!!! Tyvärr "måste" man ju städa o diska.....

madde_misiu sa...

Detta är det nog mest träffsäkra inlägg jag någonsin läst.
Jag har tänkt detta så många gånger och velat få det ur mig och du har verkligen lyckats. Fick tom tårar i ögonen.
Det är så svårt i vardagen att hitta den där stunden att bra njuta och ta tillvara på det fina.
Många gånger frågar jag mig själv, vad håller jag på med.
Tack för ett fint inlägg som berörde.