onsdag 25 februari 2009

En sann historia...

tänkte jag berätta nu, historien om mig & min sambos längtan efter barn. Känner själv att jag inte varit 100 % närvarande sista tiden & nu tänker jag förklara varför.

I maj 2007 fick vi reda på att våra vänner väntade en pojke & plötsligt kände vi, är det inte dags för oss att också ta det stora steget? Vi var mycket nervösa men förväntansfulla, nu var det dags att bli vuxen på riktigt, att bli mamma & pappa! Jag läste på lite om vad man kunde förvänta sig, att det kunde ta ett år var inget konstigt osv. Givetvis trodde vi aldrig att det skulle gälla oss men så började månaderna gå. När vi hade försökt i ca 6 månader började det bli tufft, varje månad var man förväntansfull, pirrig och glad om det gick en dag extra, men varje gång förbyttes det i tårar & sorg. I december gick jag tre dagar över tiden & var övertygad om att nu var det dags men på julaftons morgon kom tant lingon... På med glada masken & fira jul ändå. Vänner privat & på jobb kom varannan månad med glädjande besked, de var gravida & så lyckliga, det tog på första försöket osv. Lika glad som jag var för deras skull, lika ledsen var jag för egen del. I maj ringde jag läkaren så att vi kunde börja utredningen. Då hade vi försökt i ett år & jag var trött på att hoppas, trött på känslan av att alla gick vidare & vi stod still. Sagt och gjort, det togs diverse prover och i augusti fick vi reda på att vi inte kan bli föräldrar på naturlig väg. Ledsna men också lättade, det fanns en förklaring! Tyvärr visste vi inte då att vi skulle fortsätta ta prover i ytterligare 6 månader, först för att se om man kunde hitta orsaken till felet, sen för att se så att vi var friska nog att göra IVF. I januari i år var äntligen alla prover tagna och vår remiss skickades till en IVF-klinik i Malmö. För ca 2 veckor sedan var vi på informationsmöte, ett av fem par som skulle få en genomgång vad det innebär, alla mediciner osv. Jag tyckte inte om känslan att samla en grupp barnlösa för informtion men på ett sätt avdramatiserade det hela, vi kunde t om skämta lite om det. Och nu börjar det snart dra ihop sig! Så vad händer nu? Jo, man ska

-ta nässpray som gör att man hamnar i ett konstgjort klimakterie

-ta sprutor för att stimulera ägg-tillverkningen, istället för ett ägg ska man gärna ha mellan 5-15 st.

-plocka ut äggen, befrukta dem & om något blir bra, stoppa tillbaka ett.

-därefter får man vänta ca 3 v innan man vet om ägget stannar kvar & att man är gravid.

Vi har rätt till tre försök & 70% blir gravida på tre försök. Så kanske, kanske vi blir gravida ca två år efter att vi började. Jag är just nu livrädd, för att ge mig själv sprutor i magen & hur jag kommer reagera på alla hormoner men främst för att vi kanske aldrig kan bli föräldrar. Möjligheten är liten, men den finns. Men vi hoppas ju givetvis på motsatsen! Och jag räknar med att ni alla håller tummarna!

Så varför berättar jag nu detta? Jo, för i Sverige idag har 15-20% av paren i fertil ålder svårt att få barn! Så utan att ni vet om det finns det troligen minst ett par i er närhet som dras med det här problemet. Många i hemlighet, vissa berättar när de bryter ihop av alla påtryckningar från omgivningen, andra är öppna om det hela vägen. Om denna öppenhet från mig gör att något par slipper en dum fråga, ett klumpigt försök till tröst eller obetänksamma ord, är jag nöjd.

Tips på vad man INTE ska säga:

- "Njut av tiden utan barn istället, ni kan ju gå på bio, resa mm. De är ändå så jobbiga, skriker om natten osv". Jo, det är säkert helt sant, men de orden gör inte att jag vill ha barn mindre eller att jag mår bättre. Vi vill ju bli föräldrar med alla dess för- & nackdelar.

- "Sluta tänk på det, så fixar det sig". Säger man så till cancerpatienter eller ens de som har en förkylning? Hur ska ett fel i kroppen kunna avhjälpas genom att man inte tänker på det?

- "Om man mår bra blir man gravid". Då skulle väl aldrig våldtäktsoffer, missbrukare & barnmisshandlare kunna skaffa barn?

- "Jag förstår att det är tufft men ni ska se att det löser sig när ni minst anar det". Hm, när ska man inte ana det? Man följer ju en cykel varje månad?

- "Men du ska veta att det är så jobbigt att vara gravid"! Vi kan byta. Jag vet att en graviditet inte alltid är en dans på rosor men ibland kan man dämpa sig lite & prata om andra saker. Jag lyssnar gärna men orkar inte vara förstående alltid. Jag har vänner som gjort IVF & inte ett knyst kommer över deras läppar för de är så tacksamma över att få uppleva en graviditet.

- "Oj, ska ni göra IVF? Jag känner en som höll på i fem år, men det blev aldrig något"! Än en gång, säger man det till en sjuk person? Berätta inget alls eller gärna om ett par som lyckades på första försöket.

- "Vi börjar i oktober, vi vill ha ett sommarbarn". Ta aldrig något för givet, var glada om ni blir gravida & föder ett friskt barn istället!

- "Jag förstår inte människor som adopterar, man vill ju ha barn som ser ut som en själv". Jag förstår fullt ut, ett barn är ett barn, någon man fostrar, älskar & tar hand om.

- "Ni är unga, ni har tiden för er". Ja, än så länge, tre behandlingar tar drygt ett år och om det inte funkar kanske man vill prova tre försök till, adoptera mm. Och om man lyckas & vill ha ett syskon kan det ta lång tid. Att vara ung gör inte sorgen mindre.

Jag hoppas jag inte skrämde någon med dessa ord, men jag vill visa att det är mycket mer vanligt än man tror, det är en tuff tid med många känslor och man behöver tröst och någon som lyssnar ibland. Var en vän, prata gärna om annat än era egna barn, ha förståelse för att det finns mörka dagar, läs gärna på lite, det finns hemsidor att besöka t ex Familjeliv, villhabarn.com, IRIS- föreningen för ofrivilligt barnlösa: ( http://www.ffob.se/ ) m fl.

Efter denna tankeställare (hoppas jag!) kommer här en liten inspirationsbild, ett kort jag visat tidigare men som tål att visa igen. Tycker oerhört mycket om denna stämpel med Hängeln på månen, tycker om tanken att där sitter ett barn och väntar på att komma till oss :0)

Var rädda om varandra & ta inget för givet. Kram!

12 kommentarer:

Erica sa...

Blir så rörd av dina tankar du skrivit ned i ord att jag inte finner några egna.. jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ska gå bra och att ni får ert efterlängtade barn tillslut. Stor kram till er!
/Erica

petraso sa...

Jag blir också väldigt rörd ut av vad du skriver! Jätte fint förklarat om erlängtan!
Håller tummarna hårt för er! en tuff tid kommer det vara med hormon behandlingar men har 5 underbara barn i min vänskaps krets
som är bevis på det har funkat.....

Massa kramar till er och så tufft av dig att berätta det!
Alla tummar och kramar i världen på er!!!

Dixie sa...

Tack för att du skriver om det som man själv inte riktigt orkar skriva om på sin blogg. Eller orkar prata om med sina vänner.

Stora kramar!
A

Malin sa...

Jag hoppas och håller alla 10 att det ska bli en bebis... jag blir tårögd av dina ord vännen.

Kram Malin

~Sannasmamma~ sa...

Been there Done that!

Vi försökte i 7(!!) år innan vi gjorde IVF, dock gick det bra och vi fick Sanna på första försöket.. Alvin kom helt av sig själv bara 1 år senare! Det va vi inte beredda på =O
Sprutor var, och är jag fortfarande rädd för, men det gick bra på nåt konstigt sätt ;) Det va väl första som var otäckast..
Hade skapliga humörsvängningar under näsprays-perioden, men det gick över galant så fort man började med sprutorna =)

Önskar er ett stort lycka till på färden!! Livet känns verkligen som en berg&dal-bana under den tiden.

Kramar ♥

Helena sa...

Håller tummarna för er!
Kramar från Helena

Lisa sa...

Du är en stark kvinna. Tack för att du delar med dig. STORA kramar Lisa

Jenny J sa...

Öppet, ärligt och modigt. Håller alla tummar jag kan.
Kram

Anonym sa...

Åh, vad jag hoppas att det kommer gå bra för er!!! Sitter här och läser dina fina ord och känner igen mig så väl i allt du skriver. Har själv gått igenom samma sak och vet hur jobbigt ni har det. Det är en jobbig tid som väntar er, men håll ut på ett eller annat sätt kommer det att lösa sig för er och vips så hoppar han eller hon ner från månen :o). Lycka till!

Carina sa...

Nu rinner tårarna... jag vet hur jobbigt det kan vara, vi fick vänta länge på vårt andra barn, när svägerskan kom och sa hon skulle ha sin tredje då var allt så orättvist, vi hade ju bara en, och jag grät en hel dag. Och läkaren sa att man har en betyder inte att man kan få två, det var ju ingen tröst alls! Men ge er inte ni kommer få barn på något sätt det är jag säker på. Jag har två nära vänner som gått igenom detta och de har fått barn båda två. Så nu sänder jag alla mina varmast tankar och lycka på vägen til er.
Kram

rose-marie sa...

åh... tror inte att man någonsin kan föreställa sig vilken prövning det måste vara, om man intqe varit med om det själv.. ville bara säga några uppmuntrande ord..

en vän till familjen hade under många år försökt att få barn, utan att lyckas. när hon sedan fick hjälp på traven gick det undan.. första barnet tog 2 försök.. men sen... ja... då kom de andra 2 barnen helt utan hjälp... tänk vad kroppen är konstig ibland.. =)

aja.. håller tummarna för att det går bra... det kommer det säkert att göra... och annars.. så finns det ju mängder av underbara barn där ute.. som behöver härliga föräldrar... =)

Anonym sa...

hej ville bara säga lycka till, här uppe i norr får vi en gång gratis. jag och min man "köpte" 3 ggr(45000kr)gjorde en gång, sen blev jag tyvärr sjuk så det blev inget mer för oss,men jag vet flera som det lyckats för, jag håller tummarna för er, från mig monika